Ett modernt Pompeji. Apice var en by i provinsen Benevento som övergavs efter två jordbävningar (1962 och 1980). Den dåvarande borgmästaren, med tanke på den ekonomiska omöjligheten att sätta sin kommun på fötter igen, bestämde sig för att bygga om staden några kilometer bort, på den motsatta kullen.
De tekniker som skickats av ministeriet för offentliga arbeten satte stopp för den lilla samnitiska stadens historia. Enligt de tekniska rapporter som rapporterats av kommunens hemsida var risken för kollapser för stor och "omedelbar evakuering" beordrades. Endast ett fåtal lyckades stanna kvar i byn och inte mer än några år. Omkring sex tusen själar tvingades lämna sina hem och flytta till den nya staden som tog namnet Apice nuova. Efter jordbävningen 1980 blev landet helt öde.
"Som i Pompeji stoppade en naturlig händelse tiden i Apice. Klockvisarna stannade vid 1962". Borgmästaren Ida Antonietta Albanese minns den 21 augusti som förvandlade en by som många andra till ett friluftsmuseum. Hela området är nu avspärrat. Allt har förblivit som det var. Butikernas skyltar, den offentliga belysningen, kullerstensgatorna, kyrkorna, skolan. Där finns mataffären med det handritade bordet; "Beccherian" med kylrummet och montern redo att ställas ut på torget; baren i mitten med disken fortfarande intakt och flaskorna med sprit på hyllorna; "Vetreria" har arbetsbordet upptaget av en dörr "på gång" och runt alla dåtidens verktyg; gravaren lämnade två små vita kistor nästan färdiga vid dörren till butiken; frisören med permanenta hjälmar bredvid fåtöljerna för kunderna; ett litet inspelningsrum för en musikgrupp.
Bilar står fortfarande parkerade på byggnadernas innergårdar, nu från tiden. Vissa krossades av skiljeväggarnas kollaps. På det som tidigare var huvudgatan eller torget går vi vidare i en overklig tystnad. Vid fönstren hänger gardinerna, på balkongerna står fortfarande vaserna med blommor. Bland spillrorna kommer man in i husen, nästan alla med max två våningar. Mest lantliga miljöer men det finns även adelspalats. Som Orlando Cantelmo, universitetsprofessor och berömd efterkrigskirurg. Väggarna lyser av tapeternas ockergula. De fresker i taket i vardagsrummet och sovrummen är otroligt intakta.
